Hej

En Islandsemester med rumpskav och träningsvärk överallt, en vecka i Kall med nyköpta joggingskor och favoritrundan ett antal gånger, två veckor på en termin där jag precis hann med att förnya mitt Friskis&Svettis-kort och gå på ett jobbigt men roligt gympapass... För att sedan bli sjuk, sjukare, sjukast.

Nu har det gått tio dagar sedan jag började snörvla och få feber och hjärtklappning vid minsta trapp, men efter två "helt OK" dagar sitter jag nu och laddar för ett gympapass innan min föreläsning, och jag har bokat in ett cirkelfyspass på onsdag tillsammans med två tjejer som har lovat att inte skratta åt min totala muskelförlust.

Tre veckor kvar till TjurRuset 2012, nu kör vi!

Mmm... vila. (Samt mmm... marabou, för alla nittiotalsnostalgiker out there.)

Efter min inte-så-smarta 15-kilometersrunda direkt efter två dagars feber tänkte jag att det nog var bäst om jag tog en vilodag och lät kroppen hinna ikapp lite. Men att byta om till pyjamasshorts, äta middag i sängen och sen spendera kvällen framför en skärm var så himla skönt att det blev en vilodag till. Och en till!

Dessutom kan det vara så att jag har laddat med lite marabou, för vilans skull då. Alltså.

Vet fortfarande inte hur det blir med dagen - om jag kommer spendera den i sängen, eller i spåret. Känner mig rätt så nöjd oavsett.

Tack för den, vädergudarna

Choose your battles, finns det ju ett uttryck som heter, och i och med att jag har blivit visare (läs: äldre) har jag insett vilket fantastiskt bra råd det är. Man sparar så himla mycket energi på att helt enkelt bara acceptera att vissa saker inte kommer att förändras. Jag kommer t.ex. aldrig ha välvårdat hår, sluta äta choklad eller kunna packa en väska just right. Och det är helt OK.

En av mina senare insikter är att jag aldrig kommer lyckas med konstycket att korrekt bedömma vädret, och klä mig därefter. Med dagen som typexempel valde yours truly att cykla till jobbet i korta shorts samt tjock, stickad tröja (logiken där lyser med sin frånvaro). Jag kan ju meddela såhär i retrospekt att det var svinkallt.

Inte blir det bättre, heller. För eftermiddagens springrunda packade jag korta shorts (annat par, hygienen har jag faktiskt inte gett upp om) (än) och ett tunt linne. Jag kan ju meddela såhär med mina observationsförmåner från receptionsdisken att det spöregnar.

Men ska jag vara helt ärlig så gör det mig inget. Imorse var ju armarna varma även om benen frös (alltså half-win) och jag har alltid gillat regn. Jag säger det ofta men det är nästan lika kul att oväntat hamna i regnet som det är att springa i det, eller lyssna på det från en torr soffa. Håret är ju rufsigt från början, smink kan kletas dit på nytt och kläder torkar alltid.

Plus att jag misstänker att en del av mig är ohjälpligt hjärntvättad av alldeles för många år med alldeles för många amerikanska filmer där plötsligt regn alltid uteslutande leder till...

Alternativt...

Gör om, gör rätt

Ja, alltså, man kan inte vinna alla gånger.

Igår gav jag mig i kast med att för allra första gången prova 15-kilometersspåret i ett av Västerås elljusspårområden. Benen pinnande troget på varenda kilometer, humöret var på topp och tiden var helt OK för att vara den första löprundan över milen på riktigt länge. Men det jag trodde var en osedvanligt lyckad runda visade sig vara ett ganska osmart drag.

Jag hann inte mer än komma hem innan jag, vatten och imponerande mängder pestopasta till trots, hann bli illamående och varm. Benen checkade ut för dagen (och dagen efter, för den delen).

Note to self? Se inte 1 1/2 dagar spenderade i sängen pga feber som "vilodagar"...

Timutmaningen vecka #6, #7, och #8

Long time, no nothing som sagt. Men better late than never!

Räknat från torsdagen 5/7 till onsdagen 25/7.

MÅL: 56 timmar träning.

ÖVRIGA VECKOR: 39 timmar, 20 minuter träning.

VECKA 6, 7 och 8: 31 timmar träning.

SAMMANFATTNING: + 14 timmar, 20 minuter träning.

Men hur det där överskottet kommer se ut när halvtimmespromenaderna till jobbet ersätts av snoozfester och tio minuter på cykel, återstår att se...

Long time, no nothing

Här alltså. Men i benen har det skett desto mer. Jag skyller på den svenska sommaren som trots en månad utan lön (!) har varit rätt så fin. Jag har i och för sig främst jobbat, och sen jobbat lite till, men också promenerat överallt, sprungit i hamnen och skogen, käkat frukost på balkongen i den fantastiska kombinationen pyjamasshorts/bikinitopp, lyssnat på sommarpratare i parken och även vågat mig på ett dopp.

Tyvärr gick mitt gymkort ut i måndags vilket var en sorg då cowboydansmöjligheterna förminskades rejält. Visserligen skulle jag kunna kasta med ett låtsaslasso till musik hemma i kök/sov/vardagsrummet (studentlägenhet i mitt hjärta), men det är inte riktigt samma sak... Dock var det lön två dagar senare så efter en lyckodans och lite blocketletande var jag en ny cykelkärlek (plus lås som heter duga) rikare. Istället för gympass får det bli cykelturer till jobbet, och cykelturer till springspåren, och cykelturer till sjöstränderna och cykelturer bara för skojs skull. Inte helt fel det heller!

De evighetslånga morgonpromenaderna till jobbet kommer jag sakna ungefär inte alls.

Timutmaningens fjärde, femte och sjätte uppdatering...all in one

(Gäller för Fredag 22/6 - Torsdag 12/7)

MÅL: 42 timmar träning.

SAMMANFATTNING: 2 timmar träning.

HAHAHA!! Skall erkänna att jag har lekt med tanken att skita i timutmaningen, men banne den som ger sig! Jag har ju som sagt ett halvår på mig, så länge jag har samlat ihop 182,5 timmar av träning tills den 30:e November - it's all good! Känns lite som att pricken över i:et just nu skulle vara ifall min icke existerande radio började spela "when the going gets tough, the tough get going.." av Billy Ocean, samtidigt som jag tittar in i solen och det gnistrar till av allt hopp som finns där i mina ögon... xD

Kan dock stolt meddela att den andra timmen insamlades idag under en JOGGINGTUR! (Okej, visst, jag powerwalked i uppförsbackarna men såg definitivt ut som en my little ponny på sockerkick i nedförsbacke resten av tiden. Yeah!). Ska bli intressant att se imorgon om man är så pass otränad (som jag starkt misstänker) att man får den speciella ser-ut-som-om-jag-nyss-har-gjort-på-mig-gångstilen eller om man klarar sig undan med enbart lite ömhet ;) 



Min egentliga reaktion när jag insåg/räknade ut hur många timmar "back" jag låg i samband med timutmaningen...men vad fasiken, hakuna matata! ;)



Sommarregn

Det är något speciellt med sommarregn, ändå. Det finns inget som är lika härligt att bada eller springa i, samtidigt som det är den BÄSTA ursäkten att ligga raklång i sängen med musik, bok och godispåse (hörde jag kolhydratsladdning?) inom räckhåll.

Förutom en kompisfika på stan och en kväll av raggarbilstittande var det precis hur jag spenderade min helg. Lyckan var total eftersom lukten och ljudet av regnet genom balkongdörren ökade mysfaktorn gånger hundra, och jag läste förnöjt timme efter timme medans Västerås gator en efter en översvämmades och spärrades av.

Lördagens träning bestod av ett löppass, söndagens av ett nytt (alltså svårt, but I'll get there) steppass och dagens eskapad innebär halvmilspromenad till Rocklunda (eftersom mitt närmaste gym har sommarstängt) och ett hederligt gympapass.

Vad kan man säga, liksom? Det är en regnig arbetsmåndag i Gurkstaden. Guld, och Stora Mu out!

Synden straffar sig själv

Ja, alltså, jag borde ju inte bli förvånad. Men när jag vaknade imorse och förväntade mig att kunna skutta upp, fanns det inte en kroppsdel som inte gjorde ont. Benen från löpningen, resten från cirkelfysen. Turligt nog kunde första halvan av dagen spenderas i horisontalläge med radion på och lite good old frukost-och-bok-i-sängen-terapi, jag vaknade så tidigt att det faktiskt tillochmed hanns med en andra frukost (the GLORY) men till slut var det bara att byta om, pallra sig till jobbet (the HORROR) och titta bestört på vem som än bad mig lyfta någonting tyngre än ett kuvert. Inte ens trappen klarade mina stackars lårmuskler av, idag var en dag då jag helt enkelt, trots kommentarer om "tant behöver hjälp?" tog hissen (the AWKWARDNESS).

Förutom lite snabbt raggarbilstittande (man måste ju hålla drömmen om roadtrip på route 66, Thelma & Louise-style, vid liv!) kommer dagen avslutas som den påbörjades: raklång i sängen med någonting gott att äta, samt... Minsta. Möjliga. Ansträngning.

You gotta love återhämtning!