Men det har faktiskt inte hänt så mycket nytt! Min roomie fortsätter att laga fantastiska LCHF-midagar, och förutom en kort omställning då jag var tvungen att besöka the ladies room för att pudra näsan (läs kissa floder) vad som kändes som minst två gånger i timmen, eftersom jag inte äter tillräckligt med kolhydrater för att det ska samlas en massa vätska i kroppen, har övergången varit en ren och skär fröjd.
Jag fortsätter att gå, och gå, och gå. Förra veckan landade antalet promenadtimmar (alltså utöver passen och springrundorna) på tio-timmarsstrecket, så jag svettas absolut inte över veckans timutmaning. Desto mer i vardagen... Benen surrar konstant, jag äter som en skogshuggare och sover som ett barn.
Kom på att jag har ett nytt MUUU i alla fall: som det ser ut kommer jag även springa Lidingöloppet i år, eftersom det visar sig att min träningskompis Sofi har slagit till och anmält sig! Dubbla skäl för löpträning, med andra ord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar