Men jag ska inte klaga för mycket, för jag känner mig själv: två veckor in i sommarjobbandet kommer jag sakna föreläsningarna, litteraturen och kurskamraterna. Fast kanske inte tonfisken.
Vis (läs: scarred for life) av erfarenhet från min förra tentaperiod som var lite av en crash-and-burn upplevelse där ordentlig mat, vila, träning och tillslut även duschar (förlåt medmänniskor) fick stryka på foten för panikplugg med kort semester från the sane world som resultat, har jag nu ett bra upplägg. Jag har börjat i vettig tid, jag sätter stopp vid 8-10 timmarsstrecket, jag äter och jag drar ner på tempot de dagar jag jobbar. Men framför allt så kommer jag att fortsätta med träningen!
På en dag som idag var träningen inte bara nödvändig för pluggandet, utan också höjdpunkten... Känslan under och efter springrundan i sol?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar