Det här med att cykla till jobbet är bland det bästa som finns. Man är pigg, vaken och glad under nästa alla åtta, stillasittande timmarna bakom receptionsdisken (för att inte tala om att man kan äta av det kvarblivna påskgodis utan behärskning) och sedan är man pigg, vaken och i alla fall inte alltför ledsen under följande timmar pluggsession (som mina kvällar kommer bestå av nu fram tills tentorna är avklarade.)
Det enda problemet är PLACERINGEN av mitt jobb. Det är en omväxlande cykelrutt; längs med motorvägen, genom centrum, genom stadsparken, längs med sjön och sedan genom ett industriområde. Oavsett väder är det alltid stark motvind på senare halvan av rundan. Lägg på lite sedvanlig tidsoptimist-stress, och resultatet är att jag alltid kämpar mig fram på låg växel och dyker upp väldig rosig, för att inte säga HÖGRÖD i ansiktet. Hemvägen däremot är nästan skrattretande i jämförelse; jag gliiider fram utan ansträngning på högsta växel och är hemma på nolltid.
Men faktiskt så är det värt det. Ingenting ett ombyte kläder på jobbtoaletten, lite torka bort mustasch-svetten ett par gånger och några muggar vatten inte kan fixa, och fick jag välja skulle jag fortfarande ha den jobbiga cykelinsatsen först!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar